Denna artikel ingår i en serie av artiklar på temat “Livsströmmar” och “down the rabbit hole”. I just denna artikel går jag lite djupare i begreppet livsström och “sediment” i den fåran som livet leker sig fram genom.

Vår historia, geologisk som mänsklig har gett “sediment” eller “avlagringar, precis som våra träds “årsringar” som visar på tidens gång, är sediment också en form av “årsringar”. Begreppet “sediment” har jag lånat från geologin. Wikipedia inleder så här:

“Sediment kallas material som sjunker ner genom vattnet och samlas på havs- och sjöbottnar. Efter mycket lång tid kan sedimentet omvandlas till sedimentära bergarter som exempelvis kalksten som sedan kan omvandlas till marmor genom högt tryck och höga temperaturer. Sediment består mestadels av slam, grus och lera.” (Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/Sediment_(geologi))

När jag lånar begreppet till mina funderingar om “livsströmmar”, kollektiva och personliga sådana, så är min avsikt att ge en bild av att den livsström som vi är och lever, ger spår i den materia som vi lever I, och ger olika former av “avlagringar” som stannar kvar i våra livs miljö. “Terrängen” som vi lever i “lyssnar” på oss ständigt, och registrerar vad som händer, och det ger dessa “avlagringar”. Platser “minns”, hem blir “våra” och vår historia “sitter i väggarna”. Dessa “talesätt” beskriver vad som egentligen händer, vi sätter “spår” i vår tillvaro.

“Väggarna” lyssnar och allt du säger och gör registreras och bildar spår och sediment i vår livsström och den terräng vi flyter igenom. Men vi ser inte dessa spår tydligt, de finns förslutna i en domän som vi i vårt dagsmedvetande inte har direkt tillgång till. Detta sätt att se på tillvaron har funnits länge, mina ord är bara “nya kläder” för kejsaren, och därmed konstaterar jag att mina bilder av verkligheten är egentligen “evig visdom” eller “g(l)ömd sanning”.

Min resa “down the rabbit hole” har inneburit att vandra runt i de labyrinter som finns i underjorden, och med det menar jag även i våra kollektiva och historiska “sediment”. Min livsström drog mig ner i underjorden och det kollektiva, i akt och mening att städa undan en hel del av mina egna “sediment”, alltså min egen historia som behövde städas och “röjas”.

Men var finns då dessa “sediment”, och hur aktiveras de under en livsresa för att kunna städas och integreras i det stora som man är. Som du förstår är mitt perspektiv inte bara “mitt liv” som den person jag är. Mitt perspektiv är snarast att “jag” är en “pärla” på ett band av pärlor, som min “källa” eller som en del kallar det, ”min själ” “trär” genom att skapa “livsströmmar” eller “liv” i olika former i akt och mening att bli mer och mer av SIN egen källa.

Så min livsström som är en i en rad av andra “livsströmmar” eller “liv” sitter samman med alla andra av “min själs” liv, genom en tråd som är reell, men som existerar bortanför vårt dagsmedvetande.

Vi har alla en “navelsträng” inte bara när vi föds, utan en sträng som går till vårt centrum, det som är evigt och det som ligger bakom vår livsström. Vårt centrum har också en plan, och vill utöka sina domäner på olika sätt, så tänk dig att de sediment som vi skapar och de gamla sediment som vi möter på vår livsström är en form av “scen” och “rekvisita” i vår livsström. I detta skådespel, som vi kallar vårt liv, finns det givetvis förutom scen och rekvisita, medspelare som har sina roller dels i deras egen livsström, dels som spelare i din egen livsström.

En del av dessa medspelare känner du mycket väl från andra “liv” som din själ har levt sig igenom, och allt ert samspel är registrerat och finns inbyggt i ett “sediment” eller er gemensamma historia. Det som sker mellan er är dels “nytt och ostyrt”, dels är det del i en plan som ditt centrum har, oftast i en överenskommelse med dina medspelares egna källor eller “själar”. Så, när “livsströmmar möts, kan det vara rena slumpen, eller det som vissa kallar “ödet”. Slumpen är oväntade och oplanerade händelser och möten. Sådant finns det mycket av, det gör livet mer värt att leva, även för våra själar eller “källor”.

Men ibland eller kanske till och med relativt ofta flätas livsströmmar samman i en dans som är koreograferad av våra centrum eller själar. Vi är “omedvetna” rollinnehavare i ett drama som våra själar satt upp i akt och mening att nå ett mål, balansera energier och utjämna “balansräkningar”. Ödet slår till mitt i din egen livsström, när du minst av allt anar det, har en annan persons livsström med en viss kraft lindats samman med din egen. Vad händer nu?

Ibland går vårt liv “oförskämt” bra, och ibland “nedrans” dåligt, och vi känner oss kanske inte kompetenta att hantera vad som sker och händer med oss. Vår livsström är inte längre vår egen, något eller någon har lagt sig i och styr våra förehavanden mot ett öde som vi kanske inte alls gillar. Ibland kommer “guldet” i livet farande utan att vi förstår hur det gick till. Allt vi gör blir till guld och goda erfarenheter, och vi tror att vi är små gudar i en värld vi själva skapar.

I båda dessa fall finns det med all säkerhet en regissör bakom som styr livsströmmen mot just det som själen vill uppnå med den inkarnation som är DU. Din livsström är nu inte enbart din, den styrs i hög eller lägre grad av din själs agenda. I mitt eget fall kom min livsström in i en rad olika udda fenomen som gjorde att jag var tvungen att börja söka efter en NY mening och ny förklaring av hur tillvaron var förskaffad. Min själ riktade ner min livsström i avgrunden, “down the rabbit hole”. Visst fanns det ett syfte med det, men inte visste jag något om det syftet just då, man kan säga att jag var ett ofrivilligt offer för min egen själs agenda. Just när livet skall komma till en platå för mig, när jag närmar mig min pension, dras jag ner i en virvelström av ofärdiga fragment i min själs egen sediment av ofäridg historia, och ofärdiga relationer.

“Down the rabbit hole, we go” var agendan, och nu i efterhand när jag försöker summera och dra slutsatser, bl a genom att skriva dessa artiklar, konstaterar jag att det nog allt var tur att jag inte visste vad som stod framför mig. För avgrunden, det svarta hål med vortexar av materia av allehanda slag, som stod framför mig var en prövning som inte jag skulle valt själv. Vem vill kasta sig utför ett stup ner i det okända i akt och mening att “förbrännas” av sin egen själs “efterbrännkamare”. Knappast någon med sunda vätskor i kroppen väljer ett sådant öde.

Jag har under min resa ner i avgrunden, labyrinterna, funnit en hel del insikter och skisser som visar på hur livet egentligen fungerar, då speciellt i de skeden då själen eller vårt centrum har tagit över och sköter “showen”. I denna bild har jag på ett enkelt sätt sammanfattat två tillstånd på vår resa, ett utåtgående och skapande tillstånd, och ett inåtvänt och “återskapande” tillstånd. Jag gör det inom ramverket “karma”. Våra handlingar som vi utför i våra livsströmmar drabbar eller gagnar andra, och allt “registreras” som jag tidigare sagt, och sediment bildas (I kvantdomänen som har sina egna lagar och som håller alla “strängar” som finns mellan oss och våra livsströmmar). I denna figur har jag inte valt att sammanfatta detta i termer av “livsströmar”, utan som sagt använder jag begreppet karma som referensram.

Den vänstra delen av figuren är när vi “gör” karma, men är fria från att omedelbart balansera den. Karman registreras och “sedimenteras”, blir till en del av den terräng som vi senare kommer att leva våra livsströmmar I. Vi är EXTROVERTA och “utåtgående”, vi skapar och använder makt och påverkan, vi gör “avtryck” i den egna och många andras livsströmmar. På gott och ont. Det är vad den GRÖNA delen visar, och under den finns “registreringen” för “karma” deponeras, glöms och blir sediment i vår historia.

Den högra delen av figuren är en INTROVERT eller “inbunden” del a våra resor kors och tvärs. Vi “reparerar” vad vi ställt till med, vi balanserar och vi lär oss av vår “framfart”. Under denna delen av vår resa kommer våra “sediment” att lösas upp och rinna in i olika former i vår livsström, på gott och ont. Det är här som livsströmmar interagerar med varandra på ibland totalt oväntade sätt utan logik och förnuft. Detta kommer jag att återkomma till så småningom!

Hur som helst kommer vi till en punkt där karma är balanserad och vi är fria, och har större tillgång till den visdom som många av våra liv lett till, vilket jag också kommer att återkomma till!