Igår fick jag nya hörapparater vilket öppnade min medvetna värld enormt. Jag HÖR sådant som varit dolt för mig under lång tid. Sinnesorganen är som “radarn” som vi använder mot vår omvärld, och hörseln liksom synen är oerhört viktiga för oss alla.
Ser vi dåligt så blir världen omkring oss “blurrig” och hör vi dåligt så missar vi enormt mycket av nyanserna i vår vibrerande värld!
Men nu är ju rubriken idag – GÅR du eller blir du GÅDD – och den rubriken baserar jag på en personlig utveckling som jag hållit på med under lång tid, och som nu verkar bära en viss frukt. Den fick sig definitivt en “sjuss” av mina nya hörapparater.
När man som jag varit “sökare” under lång tid och med ljus och lykta sökt efter kunskap om “hur det egentligen fungerar här” och “vad är min roll här, egentligen?” så har sökandet givetvis hela tiden handlat om att “spränga vallen” eller “se bakom skynket till det heligaste”.
I kort ordalag handlar en resa inom medvetandets irrgångar att expandera bortom sin sköna komfortszon, assimilera vad man fann där – utanför komforten, och smälta det för att finna en ny plattform eller ett nytt paradigm att leva utifrån.
På senare tid har jag insett att jag numera blir GÅDD, för jag har verkar det som expanderat in i det som “GÅR” mig. Min fråga har under lång tid varit, som liksom många andras fråga, vad själen är, och hur man kan komma i en djupare kontakt med denna. På något sätt ser det ut som att man får ett svar på en sådan fråga på oväntade sätt.
För min del är det bland annat att jag numera blir GÅDD.
Att bli GÅDD är när man hoppar ut ur sin normaltillvaro där man helt enkelt bara “går” till att helt plötsligt inse att “det är någon som GÅR mig”. Man har flyttat sin medvetandepunkt från det normala stället till en ställe där man observerar sig själv med häpnad!
“Fan, någon GÅR mig, JAG går inte, någon GÅR mig!!”
Ett inre utrop som först möter den inre “förnekaren” (ofta lierad med den inre “logikern”) som definitivt filtrerar bort den typen av oerhört “idiotiska” iakttagelser. Just idag, hade något viktigt i mitt inre fått sig en frågesällare, och en öppning i den dimridå som förnekaren/logikern lägger ut i vårt inre skedde.
Jag flyttade min medvetandepunkt, den som “jaget” lever i, från att bo under pannbenet i neocortex, till att befinna sig någonstans ovanför/bakom mitt huvud. Från den punkten såg jag och upplevde att JAG blev GÅDD.
Helt plötsligt hade jag dragits upp ur min normala komfortzon “att vara i min kropp och se min hud som där jag bor” till att tillåta mig att vandra ut ur min kropp och se mig själv “från ovan”. Det var som om min själ sant att “Ja, nu är det dags att lyfta sig i håret”.
Det skedde då med den klara och tydliga insikten att man faktiskt inte GÅR utan man blir GÅDD den dagen man gjort så mycket jobb i undersökningen av verkliga verkligheten att den tillåter att man får kliva in i den expanderade verkligheten.
Då blir man GÅDD. Tills dess GÅR man.
Vad är skillnaden här? Är det bara “perspektivet” eller är det en verklig metamorfos som sker? Flyttar man sig ut ur ett inre fängelse (kroppens hud) till att börja vandra omkring i den större huden (Universums gränser)?
Jag vet inte, jag är nyligen uppvaknad i denna insikt att jag blir GÅDD och nu måste jag vänja mig vid det och ta ett steg i taget, för jag misständer att fler och kanske klart större överraskningar ligger för dörren!
Vi är mer än vad vi tror!
