Det narrativ som man lever på som en ”bärvåg” för vad man gör och upplever i livet är givetvis av ett väsentligt intresse för en själv. Men, det är inte alltid så att man ”äger” sitt narrativ eller sin story. Den liksom bara finns där, och man återberättar den om och om igen.

Att narrativet i sin tur blir som en ”tunnel” som man går igenom i livet är man oftast klart omedveten om. Tills man en dag råkar se någon annans ”story” upprepas för en själv i ett samtal, för vilken gång i ordningen är det svårt att veta, men det är verkligen ”igenkänning” på den storyn som man hör från sin vän.

Så var det för mig för et tag sedan, jag fick en story som jag hört förut återberättad och jag såg i mitt inre som en byggnad i betong byggas återigen av den jag lyssnade till. I den insikten utbrast jag ”Hm, denna story har jag hört förut, borde du inte SKRIVA om din story till något annat mer bra och funktionellt för dig själv?”.

Jag skall inte gå djupare in på den fina respons som jag fick av min vän, utan mer analysera vad som hände med MIG som en efterbörd av de där orden.

Jag kom hem och började fundera på min EGEN STORY. Det narrativ som jag är upphovsman till och som är mitt livs ”tunnel” som jag går i. Hade JAG också en story som begränsar mig, och som är mer negativ än vad den borde vara?

Jag kom fram till att jag måste anta en utmaning som jag gav min vän, alltså att ta på mig att skiva om mitt eget narrativ!

Sagt och gjort utrustade jag mig med en anteckningsbok och startade på en process att granska mitt narrativ. Allt som jag kom på hamnade i boken. Jag hade genomfört en dylik analys av vissa delar av mitt narrativ, eller ”storyn jag berättar om mig för mig själv”, för ett antal år sedan. Det kom fram och granskades och jag insåg att mycket av det som jag hade sett om mig själv just då var som bortblåst.

Jag hade skrivit om mitt narrativ och min story, men som alltid, man är som en lök, och har man skalat bort ett lager finns det ett nytt därunder.

Så jag jobbar just nu med att fortsätta granska mitt narrativ och de ingående komponenter i form av BETEENDEN, TANKAR och EMOTIONER som stärker narrativet. Jag gör också en fundering omkring min KONTEXT, alltså var befinner jag mig, vart går jag, vem umgås jag med. Utöver det är det saker som jag har omkring mig, är de i ordning eller röra, ”bär” de signaler som är av det gamla narrativet? Behöver de städas bort och ersättas med något nytt som stöder ett NYTT narrativ?

Slänga eller ge saker är bra om de tillhör ett gammalt narrativ! Ta in nytt som stöder det nya narrativet är givetvis viktigt.

Genom att eliminera och tänka om och eliminera delar av det gamla kommer det nya narrativet att börja visa sig, så jag räknar med att formuleringen av detta nya narrativ redan finns i djupet av mig själv, det har bara ännu inte fötts fram, för jag höll så envist fast vid det gamla!

Så, nu är det dags att erkänna och välkomna det nya narrativet som finns där, som har varit dolt av det gamla som jag nu skärskådar och eliminerar och reviderar!

Ta en fundering – vad är DITT NARRATIV, DIN STORY som är den tunnel som du med tunnelseende vandrar omkring i? Dags att bygga om tunneln? Go for it!

Dags att växa, gör om ditt narrativ och bygg en story som du är värd!