FYRARUMMAREN – förändringens fyra rum

Teorin om Förändringens fyra rum baseras på Claes Janssens forskning vid Stockholms universitet under 1970-talet, där han beskrev individuell och kollektiv självcensur.

Grunden i teorin är en modell i fyra delar, ”fyrarummaren”, som visar hur en individ eller en grupp färdas genom olika stadier i en förändringsprocess. De fyra delarna är nöjdhet, censur/förnekande, förvirring och konflikt samt inspiration/förnyelse.

 

I alla förändringsprocesser ser vi ett antal stadier och denna modell ger en bild av dessa på ett sätt som lätt kan förstås. Vi lever i ett läge där vi är mer eller mindre nöjda med livet, och plötsligt händer något som förändrar detta. En ”expansion” in i nya ”territorier” leder till att vi kommer in i ”okänd terräng” som i sin tur många gånger inte kan ses i första stadiet. Det är det som kallas CENSUR. Här vägrar eller vill vi inte se den förändring som tränger sig på. Eller vi vill inte se de delar av oss som debuterat i vårt medvetande, delar som vi kanske inte ville äga eller veta av. Delar som vi kanske projicerat på andra, allt för att inte ta ansvar för den delen av oss själv.

CENSUREN gör oss bättre till mods ett tag, men till slut kan det brista och vi träder in i det ”rummet” som kallas ”FÖRVIRRING”. Vi kan också se det som ett kaosrum, där det mesta som vi trodde på eller såg som sanningar helt plötsligt snurrar runt som i en tromb. Vi förlorar fotfästet, och livet kanske rämnar i hög grad.

FÖRVIRRING eller KAOS är ofta ett steg vår förändringsprocess som vi inte vill uppleva, men som ibland är nödvändigt på grund av att de strukturer som vi hade byggt upp, inte längre Stämmer med de omständigheter vi lever i. Under förvirringsfasen snurrar det runt för oss, och var vi än sätter foten, finns det inget riktigt fotfäste. Vi är förlorade i ett vakuum, eller kanske en spinnande tornado, och vi hittar inte vägen ut. Denna fas är ett steg framåt ofta ett steg bakåt eller kanske till och med två steg bakåt. Här i denna fasen vill vi hitta tillbaka snabbt till en normal tillvaro, men den som väntar och lever kvar i förvirringen och kaoset, kommer att till slut se vägen fram mot nästa rum.

INSPIRATION är belöningen som kommer efter en framgångsrik process där vi expanderat ut i det okända, eller tagit en kamp med våra egna inre demoner. Efter regn kommer solsken, och efter ebb kommer flod. Nu i INSPIRATION börjar det nya som vi strävat efter flöda till oss, ofta på ett mer eller mindre magiskt sätt. Sådant som inte fungerade under den tid vi var i CENSUR och FÖRVIRRING börjar ta ny gestalt och helt plötsligt börjar det fungera. Vi finner vår väg fram, och plötsligt känner vi att det lyfter. Då kanske efter ganska många år av inre arbete, och svåra tider.

De fyra rummen ger oss en förståelse av hur förändringsprocesser ser ut med en metafor baserat på att man är i olika ”rum”. En annan modell är Kurt Lewins modell som ser processen i tre steg, och som pekar på hur vi kan vara proaktiva i processen och arbeta med att finna de krafter som stöder, respektive hindrar vår förändring.