Komfortzon låter skönt, och det skall ju vara det också. Skönt, det handlar ju om ”komfort”.

Att vara i sin komfortzon låter ju som ett paradis, men tänk efter – är just DIN komfortzon detsamma som att ANDRA upplever ”komfort” med dig?

Den komfortzon som man skapat sig kan ha en hel del konstigheter inneboende i sig. Man kan faktiskt skapa och bygga sin egen komfortzon genom att vara en plågoande för andra. Med det menar jag att genom att man själv undviker att ta sig den utmaning det innebär att ha klart för sig hur man påverkar andra, just när man är i sin komfortzon, då kanske man undviker att utveckla sig och bli en mer resonabel människa i de sammanhang man lever i.

Komfortzonen vi har byggt upp för oss själva kan vara en minerad terräng där vi lagt sordin på allt som vi har inombords som pockar på uppmärksamhet och hantering. De sorger, trauman, sår, och våra tillkortakommanden som vi bär på, lagras inom vår komfortzon. Vi använder mycket energi för att försvara oss mot dessa ”minerade” områden inom oss själva.

Vi hanterar dessa genom det som kallas ”psykologiska försvar”,  men också genom att energimässigt binda vår smärta och våra sår i paket av energi som ”håller emot” trycket som såret, smärtan, minnet, traumat är kopplat med.

Så där, inom din trygga komfortzon finns det en hel del att utforska om man vill ge sig in i ett inre utvecklingsarbete. Men de flesta håller emot, och vill helt enkelt inte ta ”skiten” som kommer upp när det brister för en, och den egna komfortzonen spricker.

Vi kan ta till en hel del strategier för att värna oss själva från den inre smärtan, allt från de psykologiska inre försvaren över till överaktivitet i det yttre, missbruk av sex, cigaretter, alkohol, droger, resor, shopping, TV… ja listan blir lång.

DU

Du är ”många”. Vi är alla ett konglomerat av viljor och delmängder av psykiska och historiska spår. Du har en liten ängel i dig, liksom en liten djävul. Ett inre sorgset barn har du säkert också, och varför inte en hjälte som vill förändra världen och göra om den efter ditt eget huvud.

Men det finns ett ”centrum” där inne i dig, som är DU, egentligen. Vi kan kalla den delen av dig för ”den inre observatören”, själen, kärnan eller vad helst som passar dig. Denna del av dig är på något sätt en evig betraktare av livsprocesserna som sker i oss. Där mitt i ditt centrum, som kan vara väldigt svårt att nå eller förstå, finns en tidlös varelse med en visdom som är omgärdad med vårt ego och vårt undermedvetna som består av fragment av vårt liv sammansatt till en orkestrerad individ med en ”komfortzon”.

Den inre betraktaren eller ditt centrum vill att du vaknar upp och kommer ut ur din komfortzon, allt för att bli lite mer genuin och autentisk. Den vill gärna att egot och det undermedvetna samverkar i att växa.

Och varför vill denna delen av oss det, att vilja få oss att växa?

JO för det finns….

VI ANDRA

Vi andra är de som inte är DU. De som finns runt omkring dig, familj, vänner, bekanta, arbetskamrater och alla andra du möter under dagen.

De, eller ”vi” är de som möter dig när du är där i din egen komfortzon.

Har du funderat på om din komfortzon kanske gör ANDRA mindre komfort?

När du projicerar din aggression på en person på grund av att denne inte vill göra som du, och om den får ”makten” över dig kommer du att tvingas att omforma din egen komfortzon, hur blir den andres komfortzon då? Helt plötsligt befinner sig den andra under attack på grund av att du vill ”ha det som du alltid haft det”, för det är mest bekvämt.

Eller när du har så svåra trauman i dig så du måste använda ”coping-mekanismer” för att hålla dina trauman i schack. Du röker, dricker (kanske super till och med), spelar bort lönen, blir förbannad för ingenting eller något annat som skapar ”tillfällig balans” i dig själv? Är det då så att DIN komfortzon är ”bekväm för andra”, eller kanske är den så att den tvingar andra till att skaffa sig själva ”coping-mekanismer” för att hantera just DIG?

ÅNGEST… bland annat

När man går från sin komfortzon, kommer man att möta sin ångest och sina inre demoner. Man träder in på okänt vatten, speciellt när man går in i att utveckla sig själv. Det finns nämligen ingen annan väg framåt än genom ”bakåt”. Med det menar jag att man måste bli vän med det som hänt och det som är laddat med starka känslor och energier. Då ligger ångesten och osäkerheten, kaoset, krisen nära.

Man bryter upp den cementerade mark man ”stampat” åt sig för att stå på säker grund i sin ”komfortzon”. Problemet var att den stampade marken ibland var full med trampminor. En del av dem ”briserar” på andra, men en dag kommer marken att rämna, och den egna inre ångesten och den minerade marken ge sig till känna.

Några avslutande ord..

Det är inte alla som har hårt stampad mark i sin komfortzon med minerade områden, givetvis inte. Men vi har alla mer eller mindre vissa sår eller skavanker som vi döljer väl för oss på olika sätt. Att försöka beträda sin utvecklingszon och möta de sår som finns där inne, är arbete väl värt tiden. Jag kommer successivt att publicera lite olika tankar på metoder som gör att man kan möta sitt inre på ett planerat och klokt sätt.

Låt dig inte avskräckas från min framställning ovan, den är mer eller mindre reell för dig, men den är reell på ett sätt. Att utvecklas är inte bara en rosenbeströdd väg, det kräver arbete och mod, och insikt om att det kan bli en lite kantig resa är en klok förutsättning för att lyckas!

Det gör ont när knoppar brister!